Pippi Longstocking is in da house.
Jag var aldrig ett troget fan av Gilmore girls, men jag har sett några avsnitt genom programmets alla säsonger. Dock har jag missat dessa minuter när Pippi Långstrump beskådas. Det känns ju väldigt hemtrevligt, men jag tycker nog att både Tommy och Pippi låter bättre på svenska.
Examensfirande.
pärontårta, god dryck, snacks och trevligt prat för att fira att tre år av (för att citera
henne själv) blod, svett och tårar. Trevligt, trevligt.
"Du är ett eluttag!" - "Nej, jag var en läkare..."
... charadspelet "Med vilda gester"...
... och spelet "Rappakalja"...
... samt en hund som bara hade siktet inställt på att nosa på en i sällskapet. Dock inte denna lugna rackare. Hon bara låg där i stolen hon inte får ligga i och tittade på när människor bjöd på sig själva i charadspelet eller när de skrattade åt alla möjliga ord som skulle beskrivas eller ord som lagkamraterna gissade på. En bra kväll med andra ord.
Solen visade sig.
(Laddade ned appen Instragram där jag "redigerade" bilder i en
mörkare 70-talsskepnad... )
Nyårsafton.
"Ju fler kockar desto sämre soppa".
Kanske inte riktigt. Inte om man utgår från allt som åts på nyår.
Fördrink: Vitt vin med inslag av Sprite.
Aptitretare: Kex med tapenade bestående av gröna oliver och soltorkade tomater samt salta pinnar.
Förrätt: Baconlindad sparris.
Huvudrätt: Torskrygg med skaldjursmos och en sallad för att få den grönsak man behöver.
Efterrätt: Hemmagjord glass med krossad daim och varma hallon som tillbehör.
Till detta vin från franska Alsace, cider och läskeblask. Och dessutom macarons och godis.
Gott Nytt År!
Det kändes som det var i går jag önskade människor Gott nytt år och skickade i väg sms som slogs om att komma fram på det poulära nätet runt tolvslaget. Men det är ett helt år sedan. 365 dagar sedan för att vara exakt.
Nu är det dags igen. Dagen till ära låter jag som en kraxande kråka. I gårkväll gav rösten vika och jag gav mig själv talförbud. Det var ungefär en halvtimme. Om jag avrundar det. Tänkte ta en kopp te och hoppades det skulle göra susen men jag är ju inte så förtjust i te, så det blev bara en halv. Hes är jag i alla fall än, så tyvärr blir det ingen skönsång av Happy New Year i kväll.
Och lite kuriosa. I säkert tre minuter har jag letat efter ett par strumpor som matchar kvällens tröja. När jag väl hittade dem var det ett hål i hälen. Hur kunde det bli så? Vilket i-landsproblem.
Nu önskar jag Gott Nytt År. Må edra kameler alltid finna vatten!
Jul, jul, strålande jul.
Deutsch Schkvaller.
God Jul i stugan!
Weihnachtsmarkt.
Jag spenderade torsdag till söndag i Lübeck. Tyskarna ställer upp en rad bodar med pepparkakshjärtan, glögg, Bratwurst och andra tyska specialiteter, hantverk, smycken, godis och mycket annat man kan tänka sig. Och så en massa julbelysning på det förstås. Så att folk från när och fjärran (norra Europa?) tar sig en tur dit. Tyvärr hängde det trista vädret från Sverige med. Både torsdagen och fredagen bjöd på regn. Allt jag fick då var några bilder jag tog med iPhonen, och snabbt skulle det gå så den inte hann ta skada av regnet. Därav den mindre bra kvalitén.
Jag kom nyss på att jag inte har köpt en enda julklapp.
Och på lördag är det julafton.
Humor vs allvar.
Några dagar senare blev det mer allvarligt då det i gårkväll blev ett besök på Malmö Opera där musikalen Les Miserables beskådades med bla Dan Ekborg och Peter Harrysson i rollerna. Jag såg den som opera, på samma scen, för ca 10 år sedan. Och jag minns inte så mycket av den. Kanske för att jag var så pass ung (!) och för att handlingen kan vara lite svår att ta in om man inte har viss kännedom om den tidigare, särskilt om den spelas som opera. Men så bra den var i musikalform. Visserligen allvarlig och sorglig men det var ju också det som gjorde den så bra. Där jag satt i mitten på rad två var jag bara ett par meter från en värld som speglades av ett Frankrike under 1800-talet där fattigdom, orättvisa, brutalitet och viljan stod i fokus. För scenen utnyttjades till 100 % och nästan lite till och scenografin var storslagen. Det är sällan man får se riktig eld på scenen, här var det Frankrikes flagga som brändes. Och jag vet inte hur många de var sammanlagt på scenen under den tre timmar långa föreställningen. 50? 70? Många i alla fall. Och bra var dem!
Och därmed fick jag även agera hobbyrecensent för en stund.
Första december.
Tillsammans med 11-åringen placerade jag mig framför Mysteriet på Greveholm, julkalendern från år 1996 som får en uppföljare nästa år. Det slutade med att vi såg samtliga avsnitt, vilket tog drygt 4 timmar. Men det var det värt. Det är den bästa julkalendern. Den och Sunes jul från år 1991.
Första december idag, ja. Teoretiskt sett även vinter. Praktiskt sett är det väl en sista släng av hösten, men jag säger som pappa Leif på Greveholm: "Är det redan vinter? Det var ju sommar nyss. Var har hösten tagit vägen? Tänk, snart är det vår".
Berit håller låda den första advent.
I gårkväll var jag och såg Legally Blonde på Nöjesteatern. En mycket bra och svängig musikal. Där uppkom också planen på att besöka julskyltningen i Malmö idag. Men det satte stormen Berit stopp för. Hemskt vad hon levererar alltså. Kändes inte särskilt lockande att gå ut bland kraftiga vindar och regnskurar. Läste dessutom i kväll att Adventsfirandet i Malmö blev inställt. Bra beslut som tog i förmiddags alltså. Så förutom en tur utanför dörren på fem meter har Berit hållit mig inne under dagen, vilket har varit helt okej om alternativet var att gå ut.
"I wanna, I wanna, I wanna..."
Och hur inspelningen var?
Jodå, tackar som frågar. Rolig. Som vanligt. Han är en rolig påg ju, Robin.
Jag och busschauffören kommunicerar.
Han: ”Middag”
Jag: ”B-town” (okej, jag sa kanske inte just B-town men ändå)
Han: ”Yo” samtidigt som han visade med handen att jag kunde hålla emot busskortet.
